Hur Eiryk slängde 250 silvermynt i sjön

Den svärdlärde Bodvar tar till orda. Han säger till Daine:
- Om jag vore som du skulle jag hålla inne med föraktfullt prat om de som druckit trollmjöd, hur dåraktigt det än månde vara. Jag har sätt modigare män än man kan förvänta sig hitta i den här avkroken blekna vid utsikten av en stånka av trollens brygder. Få är de som vågar sig på det, och ännu färre är de som är vid både liv och sunda vätskor tillräckligt för att berätta om upplevelsen efteråt. Nej, rätt till sådant prat förtjänas vid trollbemannad bardisk och ingen annanstans. Den som inte själv vågar där andra både har större mod och tåligare strupar ska hålla tand för tunga och tiga still.”

Detta säger han tämligen lättsamt och skrattar sedan avväpnande (han är tydligen inte ute efter att starta bråk). Han fortsätter snabbt:
- Fast här verkar ni ha bråda dagar. Frenetiskt arbetande dvärgar, och ett lika frenetiskt arbete vad gäller nyrekrytering av de mest spridda sorters folk Vad är det egentligen som står på?

Daine stirrar på Bodvar. För ett ögonblick ser han förgrymmad ut, men brister sedan ut i skratt.
- Ha! Där har vi en som minsann inte blev svaret skyldig. Och vad vi gör här, det kan min herre Raus svara på. Ni kan kanske vara något för oss - så kör i vind, det är bara att stiga på hela bunten. Men kom ihåg att vi skriver kontrakt på ett års tjänst.

- Vad är det som händer här då? Mumlar någon yrvaket bakom Daine. Det är en benig, skinntorr man med skägg och pigga ögon (för tillfället något sömndruckna). Hans ålder är svårdefinierbar, kanske några och 30.
- Aha, har vi fått förstärkningar? säger han med vänlig röst. Kanske jag då äntligen kan ge mig iväg på mitt uppdrag i stället för att fördriva tiden i det här dammiga fortet. Golgotti Guildersnatcher, handelsman och språkstuderande, till er tjänst. Jag är blott en Issaries usle tjänare.
- Han där har fått trollsjukan. säger Daine och pekar på Eiryk. Har du något kvar av ditt botemedel?
- Ännu en? Ja, jag säger då det. Ja, jag har en dos kvar, min sista. Dyra droppar. Den botar dig garanterat från att vara troll, säger Golgotti till Eiryk. Bara 500 silvermynt. Ett vänskapspris, enkom för dig.
- Det var dyrt, säger Eiryk. Vad sägs om 250?
- Vad sägs om 500? Det är långt till Skyfall Lake, där det finns mer...
- Kör till, men bara 250 i förskott. Här är pengarna, men jag betalar bara resten när jag druckit. Jag tar chansen, säger Eiryk till övriga som ser tvivlande ut. Jag är led på allt vad troll heter. Om Humakt ropar på mig i dödens hallar, så må det bli så.

Eiryk dricker botemedlet innan någon hinner ingripa, och ryser i hela kroppen.
-Tvi, en sådan soppa, brummar han. Vidrigaste jag druckit sedan trollpuben... (Här rullar jag tärning).

Poff!

Det går några sekunder. Det hörs några dunsar, och ljudet av metall som gnäller i protest. Därpå ett KLONG! Sedan skingras röken. En tystnad faller över den församlade gruppen vid fortets portar.
- Varför tittar ni på mig sådär? säger Eiryk.
- Och varför är ni så ... korta...? Åh nej, säger han och betraktar sina händer.
Golgotti stirrar häpet.
- Eh... Det var märkligt. Den effekten har jag aldrig sett förut. Du borde ha blivit människa. Men du är ju åtminstone inte troll längre.
Eiryk suckar.
-Jag ger upp. Finns det någon smedjekunnig här som kan ordna en rustning till mig? En som passar. Och så behöver jag en större sköld, ser jag. Och gärna en helstekt gris. Jag är utsvulten.

Det som var Eiryk är nu närmare 3 meter långt, med svällande biceps och två rejäla horn på skallen. All rustning har lossnat från kroppen. (Som jämförelse kan nämnas att han som mörktroll var han 220 cm).

Daine tar till orda. - Han blir nog bra att ha. Fast han blir stor i maten. En sådan bjässe äter väl för tre. Och vi kan nog glömma att låta honom ingå i kavalleriet.

18 tärningar med en Serpent

Jag köpte i dagarna den nya utgåvan av Avalon Hills 80-talsklassiker Titan. Jag kom aldrig riktigt överens med den förra utgåvan (som jag därför sålde) men Valley Games version anno 2008 är oemotståndligt vacker. Tack vare den utmärkta webbversionen går spelet utmärkt att spela och lära sig solo. Hämta den här
Valley Games utgåva flödar över av fina monterade bräden, tjusig artwork och härliga detaljer i illustrationerna.
Hela monsterfaunan från myternas värld är representerad. Minotaurer, drakar, gargoyler, jättar, troll, gripar, kentaurer, enhörningar... och hela härligheten kan lätt och prydligt sorteras (det är hundratals monsterbrickor) i den smart designade och kompakta kartongen. Det enda jag kan klaga på att tryckfärgen luktar skoputs. Mer om spelet kan du som är nyfiken läsa på BGG.

Ett kyligt mottagande

Här fortsätter Runequest-äventyret i Runequest-kampanjen Borderlands.

Raus fort ligger på en platå som överblickar en kil, en infart in i dalen. Det är strategiskt beläget, men litet. Troligen rymmer det bara ett hundratal personer. Dvärgar från Pavis är i full färd med att förstärka det. Bakom fortet röjs plats för fler bosättningar. Själva dalen är inte direkt perfekt för nybyggare att bo i, här finns för många träsk. Men det är gott om vatten. Trakten utan för dalen liknar savann, och där håller urbefolkningen till, de som rider på lamor, bufflar, zebror, noshörningar, antiloper etc.

Ni står utanför Raus fort där några vakter tar emot hoppfulla äventyrare. Ni är inte ensamma. Här är omkring dussinet lycksökare, och ljudnivån är hög. Det skrävlas och skrattas. Vakterna får snart sällskap av en bister, ärrad Lunar-officer, klädd i rött och brons, med guldinlägg. Han är svarthårig med mustasch.

-Silencium pöbel, ropar han. Mitt namn är Daine, Lord Raus närmaste man och ansvarig för hans trupper. Jag tar nu emot sökande. Vi behöver hyrsvärd, dugliga sådana. Men även ölbryggare, kockar, läkekunniga, skrivare, kartritare och snabba ryttare.

Mönstringen börjar. Flera avvisas som för svaga, för feta, eller för nedsupna. När turen kommer till er höjer Raus blicken.

- Hmm…Yelmalio… Lhankor Mhy… Storm Bull, ett Humakt-troll, en schaman från det norra Balazar, antar jag. Och en gul babian. Vilken samling! Är ni ett resande gycklarsällskap eller krigare?

- Hur som helst: Solens hopliter är våra allierade, säger han och nickar åt Alexander. Och du ser kompetent ut, om än lite sliten. Varit i strid nyligen? Den där skölden har fått sina törnar.

- Och så en skrivkunnig Sword Sage, säger han menande åt Bodvar. Kan du rita kartor också? Du är välkommen.

- Schamanen ser ut att behöva en omgång i badbaljan, men jag antar att du är läkekunnig. Sådana har vi också behov av. Du är också välkommen.

- Humakti är hedervärda soldater, men troll är inte välkomna i min herres boning. Vill du stanna får du hålla dig utanför fortet, säger han till Eiryk. Tjänstgöring kan vi ordna åt dig. Detsamma gäller babianen och kentauren. Tältplats kan ordnas utanför.

Melo Yelo ser olycklig ut, men kentauren Biglaugh gapskrattar.
- Bespara mig dina ynkliga filtar, måndyrkare! – jag ska inte stanna. Jag har uppdrag norröver och måste avlägga rapport till min stormkhan. Jag kom bara hit för att eskortera mina vänner, som blev överfallna av brooslödder strax efter vadstället.”

Eiryk grymtar och säger.
-Vad mig beträffar är jag sådan du ser mig på grund av trolldom. Jag drack trollmjöd norröver vid Skyfall Lake och då blev jag sådan. Jag är egentligen sartarit från Johnstown.”

Daine himlar med ögonen.
-Nej, inte en till som druckit regnbågsölet. Det är den tredje på en vecka. Vad tar det åt er där uppe i norr? Nå , det kan vi råda bot på. Soldat – hämta handelsmannen Golgotti. Han sitter väl och sover i ett hörn som vanligt, den där urlata sovpåsen.

Forts följer.