onsdag 19 november 2008

Eld och pilar i mörkret


RQ Borderlands, del 2. Nu händer allt snabbt. Bodvar ser bister ut, viskar till alla att lägga protection spells och bladesharp, drar sedan sitt svärd och går hukande bort mot vagnens förarplats. Han spejar ut, ser en fasanfull uppenbarelse, svär till och de övriga hör det metalliska ljudet av klinga mot klinga. Han tycks parera något, slår tillbaka och det hörs ett väsande läte.

I samma sekund kommer en brinnande dödskalle flygande in i den bakre delan av vagnen. Den landar på några filtar som antänds omedelbart. Samtidigt hörs ett skrik av smärta utanför vagnens baksida, och ljudet av pilar som träffar kött.

Bodvar träffar det bekåpade benranglet i axeln. Den väser till och drar sig tillbaka med garden uppe.
I samma sekund varseblir han ett starkt ljussken bakom dig, och känner en flammande hetta. Alexander ropar "Yelms död!" och White Goat svär till.

Eiryk, som avvaktar längre bort där en misstänkt kentaur dykt upp, märker hur kentauren rycker till, lyfter huvudet och stirrar på något bakom dig. Eiryk ser sig om och märker att vagnen har börjat brinna, och att det hörs rop och svordomar därifrån.

Kentauren svär till och spränger av i full fart mot vagnen, med ett stort spjut i båda händerna.

Forts följer.

måndag 17 november 2008

Vad som hände efter vadstället


Här följer första delen av del 4 i min Runequest-kampanj. Jag kör den tills vidare via mejl, eftersom vi aldrig har tid att träffas hela gruppen.

Ni färdas söderut från Pavis med karavan, längs den stora flodens strand. Alexander har återvänt från de döda efter en ceremoni i Sun Dome-templet i Pavis. Efter några dagars feberyrsel har han repat sig. Men sköldarmen är stel och han kan inte använda den fullt ut ännu. Därtill har han fått ett imponerande ärr i ansiktet. Båda skadorna är minnen från striden mot trollkonan Krang. Sakta känner han kraften återvända, och den lojale tjänaren Melo Yelo, den rakade, gula babianen är alltid vid hans sida när han sammanbitet tränar med spjuten.

Eiryk är helt och hållet troll nu. Till sin fysiska form. Inombords är han fortfarande människa. Han sover mest på dagarna, i en vagn. Han håller sig undan karavanen på nätterna, springande med lätta steg på avstånd. Den kalla nattluften är välgörande, och han tränar sina ovana trollsinnen, som gör natten till dag. Ni har ett Humakt-troll i följet. Det är mycket ovanligt, men det förekommer. Troll är normalt inte så disciplinerade, men det gör Eiryk till en bättre livvakt än förr.

Bodvar sitter med sina böcker och studerar kartor över området ni är på väg till. "Vårt mål, hertig Raus fort, befinner sig enligt vad jag fick veta i Lankhor Mhy-templet i Pavis, på en platå som överblickar floddeltat i botten på en lång, mycket lång dal, som kallas Borderlands. Där har han
påbörjat bygget av en by. Den ska bli utgångspunkten för hans uppgift att tämja dalen. Han har guvernörsskapet och makt från Lunarimperiet att rensa upp dalen från alla som sätter sig upp emot honom, banditer och upprorsmakare, till exempel. Hans allierade är nomaderna som rider på sabelantiloper. Målet är att göra dalen fredlig så att nybyggare från Lunar ska kunna bosätta sig där. För det behöver han diplomater, äventyrare och hyrsvärd".

White Goat har firat sin lyckade stöld av Krangs bord i the Big Rubble genom att inmundiga några sällsynta svampar hemifrån (det nordliga Balazar) som gett honom festliga hallucinationer. Det blev lite för bra, bara. Han har inte kunnat tala sammanhängande på en vecka. Men han har roat sig med att byta skepnad till olika djur, och människor då och då.

Efter några dagar passerar ni det stora Sun County, där ni provianterar bland de ovanligt snorkiga och nedlåtande tempelherrarna. De tillber solguden Yelmalio liksom Alexander, men är av ett särskilt fanatisk virke. Därtill är de blonda och blåögda. Alexander är mörkhyad med svart hår. Främlingar är inte välkomna utan att betala hög tull, men ni får passera eftersom ni har en solens son med er. Som tur är gömmer sig Eiryk i vagnen.

Två dagar senare har ni passerat vadstället över floden och har bara ett par dagar kvar till Borderlands, gränslandet och vildmarken. Marken är här och där sank, det finns träskmarker i närheten.

På natten vaknar ni av ett prasslande (eller är det ett skrapande?) ljud utanför vagnen, på baksidan. I vagnen befinner sig Bodvar, White Goat och Alexander, som ser på varandra yrvaket. Eiryk är inte där, inte heller Melo. (Alla mejlar nu vad de vill göra. Forts följer...)

fredag 24 oktober 2008

Polsk strategi i Neuroshima Hex


Jag har gett upp Dungeon Twister. Det har alla tråkiga egenskaper hos schack men inga av de roliga från dungeon hack-spel som Heroquest, till exempel, trots sitt utseende.

Istället har jag fastnat för min nya favorit Neuroshima Hex, som lyckas göra det som var bra med Reiner Knizias Samurai ännu bättre. Postapokalyptiska spel kan vara deprimerande som tema, men här funkar det bra.

Spelet är både strategiskt och taktiskt med sin placering av brickor som efter en uppbyggnadsfas plötsligt exploderar i våld. Att det krävs 20 poäng för att slå ut motståndarens högkvarter ger lite vibbar från Magic the Gathering, och trupptyperna (det finns 4 olika arméer med skilda egenskaper) ger en riktigt skön Warahmmer 40K-känsla.

Prisvärt spel, och snabbspelat så länge du inte spelar med folk som överanalyserar varje drag. Neuroshima Hex slår sig in på min tio i topp-lista, på en sjätteplats.

tisdag 21 oktober 2008

Mossigt och magnifikt


Efter stor beslutsångest slängde jag ut allt Pendragon jag hade på Tradera. Inte precis världens hetaste rollspel. Bortsett från en inbunden förstutgåva var det klent med buden. Men det tog sig rejält mot slutet, och jag fick ihop över 1600 spänn! Jippii!

Det räckte gott och väl till flera spel och till att köpa andra och tredje säsongen av Star Trek the Original series. Serien gör sig faktiskt riktigt bra på dvd. Åsså gillar jag Kirk, McCoy och Spock. Deras smågnabbande är överlägset den politiskt korrekte och stele Picard.

Effekterna är förstås kass, men det hindrar inte att avsnitt i första säsongen, som Balance of Terror och The City on the Edge of Forever är mästerliga. Man Trap, Naked Time och Tomorrow is Yesterday faller mig också i smaken (bland en del bottennapp, det medges).

Ser fram emot season 2 med bland andra Mirror Mirror samt The Trouble with Tribbles.
Se http://www.youtube.com/watch?v=lZvmxmVVdk8

torsdag 9 oktober 2008

Mr Spock är tillbaka


Live well and prosper.
Nej, jag har inte blivit Trekkie. Men jag har däremot snöat in på de bästa avsnitten av originalserien från 1966-69. Flera är tillgängliga på Youtube (sök på Mirror, Mirror Star Trek till exempel, eller City on the Edge of Forever, eller Devil in the Dark).

Och nu blir det en ny långfilm, med snubben som spelar mördaren Sylar i Heroes som mr Spock. Under filmen ska han tydligen stöta på Leonard Nimoy i något slags tidsresemöte med sig själv. Låter som ett klassiskt Star Trek-upplägg, om ni frågar mig...

Vad jag inte visste var hur många klassiska SF-författare som skrev avsnitt för TOS (Star Trek, The Original Series, 1966-69). Theodore Sturgeon, Harlan Ellison, Jerome Bixby, för att bara nämna några. Av Van Vogt har jag precis läst The Voyage of the Space Beagle, som har en historia som snoddes för att ha som stomme i Alien. (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Voyage_of_the_Space_Beagle)

Samma sak är det med långfilmen It! The Terror from Beyond Space, vars manus skrev av Jerome Bixby. Den har en grundstory som är skelettet i Alien rakt av. (http://en.wikipedia.org/wiki/It!_The_Terror_from_Beyond_Space)

Jerome Bixby skrev manuset till Star Trek-episoden Mirror, Mirror, som enligt flera filmtidningar räknas som ett av de tre bästa Star Trek-avsnitten alla kategorier. Det introducerar parallella universum. Storyn är underhållande, men skulle vara svår att använda i ett rollspel, på grund av vissa inslag av tortyr.

Hur som helst gjorde detta mig lite nyfiken på nya Traveller (som jag aldrig spelat i någon version), och jag lyckades efter flera försök bjuda hem en billig box med första säsongen av Star Trek TOS på Ebay UK. 27 avsnitt. Säsong 1 och 2 ska vara de bästa. Det ballar ur en smula i säsong 3, tydligen...

Väntar på den gula boxen. Är den bra nog köper jag den blå (säsong 2) också...

En höst med pimpade spel


Det är torka på rollspelsfronten nu. Ingen har tid med Runequest. Så därför passar jag på att måla upp en dvärgarmé till Warhammer (hammerers regerar) och fixar till gubbar till spel som är i akut behov av det. Ett exempel på det senare är Dungeon Twister (bilden), som jag försett med figurer handplockade från gamla Heroquest och Warhammerquest. Gyrocoptern jag p till dvärgarna var dessvärre asful, så jag sålde den på Tradera och köpte in en D&D-mini (Golden Protector). Repaintad passar den perfekt som en slags god lammasu, och får bli min nya gyrocopter. Den är ingen warmachine, men det gör detsamma. På tur står att äntligen avsluta mina Fire & Axe-gubbar och sätta lite färg på ledarna i Risk 2210.

måndag 23 juni 2008

Tillbaka till Pendragon


I helgen läste jag med glädje Pendragon-äventyret Blood & Lust från 1991. Det som slår mig är att systemet är så rent, så prydligt. Det håller ihop med världen det skapats för. Om jag kan övertala Runequest-gänget tänker jag starta en kampanj i höst med Greg Staffords stolthet. Romantiken i kung Arthurs rike har extrem Prins Valiant-varning, men jag attraheras av utmaningen att dramatisera historierna om ett gäng riddare som måste vara civiliserade. Och just Blood & Lust, med sökandet efter svärdet som bara en riddare med rent hjärta kan svinga, är en förbaskat bra ram. Egna äventyr kan jag skapa från gamla Riddar Eldhjärta-album, i synnerhet
Svarte Prinsen, Ulvarna i Bastogne och Dimmornas Horn. Men Harpans kraft borde också fungera om jag först får tag i Pendragon-supplementet Pagan Shore, som behandlar Irland.

Spelarnas riddare bör vara ganska olika, men ändå känna varandra sedan tonåren. En bra modell är npc-filuren Librix the Courteous från York, även känd som "the Bookworm Knight". Han skulle kunna vara en player character. Det enda knepiga är att bestämma i vilken ordning man ska spela äventyren, men jag börjar väl helt enkelt med de bästa. The Spectre King innehåller bra spökhistorier, och kan fungera som en alldeles utmärkt parallellhandling.

För övrigt har jag just fått hem Sea Kings of the Purple Towns till Stormbringer. Jag gillar det också, särskilt äventyret där spelarna ska ta över en bar. Kanske flyttar jag det till Pavis i Runequest.