Mot ankmännens träsk

Paus i Glorantha Prax Borderlands-kampanjen. Sällskapet vilar ut och tränar vid sin hemmabas i Raus fort. Bodvar, den lärde Lhankor Mhy-kunskaparen som svårades svårt av en gigantiskt vildsvin har repat sig. Men det smärtar ännu i bröstet när han gör plötsliga rörelser. I två veckor har han läst böcker, ritat kartor, samt lärt sig lite mer andemagi. Light och Farsee är anspråklösa men nyttiga trollformler.

Humaktin Eiryk har tränat och förbättrat sin fäktkonst och vighet, Schamanen Ghostwalker har garvat skinn, gjort smycken av betar och flera gånger angripits av onda andar, något som händer honom ofta.

Issaries-köpmannen Golgotti och Yelmalio-krigaren Alexander har diskuterat möjligheterna att starta framgångsrik handel. Alexander vill köpa öl för att kränga till törstiga soldater, medan Golgotti vill investera i försäljning av vardagsföremål.

Deras planering avbryts av ett nytt uppdrag. Ankbanditer i träsken angriper båtarna på Zola Fel-floden och stör leveranserna av förnödenheter och byggmaterial till fortet. Hertig Raus har fått order från Lunar-guvernören i Pavis att hitta dem och slå ut dem.
Som bevis vill han ha deras ökände, enögde ledares ögonlapp.

Banditerna har bara opererat i liten skala förut, men nu har läget förvärrats av att hertig Raus låtit halshugga två ankmän för grova stölder och mord.

"De blir besvärliga att rensa ut ur träsken, där har de en fördel av sina platta fötter och simkunnighet. Jag har därför anlitat ett dussin newtlings (små ödlemän) som ska utjämna oddsen". Hertigens spejare har ritat en karta över området där de tror ankmännen håller till.

"Gör er redo och ta endast lätt packning. Går inte ner er i kärret. Ni anfaller från landssidan medan jag och ödlorna håller floden ifall ankorna försöker fly."

Plundring och en duell

Runequest Glorantha, någonstans i Borderlands. Efter segern tar gruppen till vara kropparna av två tuskers, det vill säga ovanligt stora vildsvin. Detta efter att schamanen slaktar det sårade svinet så smärtfritt som möjligt. Han lägger en trollformel som lugnar den och sedan utför sedan en religiös slaktritual som är kutym hos barbarer i Glorantha: det fridfulla snittet (the Peaceful Cut), så att djuret dör utan smärta.

"Det blir mycket kött att ta tillvara. Vi kan torka det vid fortet", säger Raus.
" Det är möjligt att halvtrollen inte är så många kvar, men det vore dumdristigt att chansa. Vi vänder tillbaka till fortet, för tillfället. De håller sig nog lugna ett tag efter den här näsbrännan."

Sällskapet hittar också 125 silvermynt, fyra uppsättningar runda sköldar med vildsvin och blod-emblem, spjut, bredsvärd av brons samt rustningar som består av en blandning av mjukt läder, harnesk och nitat härdat skinn. Sadlar och påsar med torkat kött finns också. Allt är av normal till medioker kvalitet, och rustningarna luktar illa.

Daine och Eiryk ber tacksägelseböner till Lunar-imperiets krigsgud Yanafal Tarnils (en av de sju så kallade mödrarna, Seven Mothers) respektive dödsguden Humakt och hedrar de döda fienderna som kämpat tappert.

Daine ber Alexander och babianen Melo Yelo hålla vakt medan han tar tillvara köttet. Djuren flås. Schamanen lägger förband och läkemagi på Eiryk och Bodvar tills han blir nästan utmattad. Övriga får läka sig själva. Köpmannen Golgotti gör upp en eld.

Natten blir lugn. I gryningen måste man bestämma sig för vad som ska göras med fången.

Schamanen påpekar att han besatt kroppen. Under en begränsad tid.

- Han är inte viljestark, så han kommer nog att svara på våra frågor. Men - så sant jag tjänar Xiola Umbar, barmhärtighetens gudinna - vägrar jag låta någon misshandla, tortera, eller mörda honom. Om han får chansen att slåss för sitt liv i en duell är en annan sak. Jag tillhör inte fredsfanatikerna Chalana Arroy.

- Och glöm inte, säger Daine, att det är vår uppgift att rensa upp här i trakten. Inget, absolut inget, ska få hota nybyggarna som kommer hit om några månader, om mångudinnan så vill. Pumpa honom på den information han kan ge. Men han är ett avskum, och jag tänker inte låta honom gå utan att slåss för sitt liv. Men det är inte rättvist att han möter mig i envig, jag är förvisso honom övermäktig.

- Eiryk - jag anser att du bör möta honom. Du har störst anledning. Om du vill avstå, bör Alexander slåss. Vad säger ni?

Eiryk nickar sitt bifall. Under förhöret svarar halvtrollet osammanhängande, och det är omöjligt att avgöra vad som är sant. Men han talar om "veklingar ska krossas, "Fanltiogs stolta krigare" och "stentornets sovande väktare" och "ett dussin krigare ansluter, väntan på att slå till" samt "Fanltiogs mäktiga magi".

Svaren på Golgottis följdfrågor blir "nej, ingetdera" respektive "Den flygande skräcken. Klor! Klor! I mörkret!" Sedan tappar schamanen kontrollen - han är för trött - för mycket magikraft har gått åt till helande.

När halvtrollet får veta vad som gäller i duellen smalnar hans ögon och ett varggrin blottar hans huggtänder. "Det passar mig fint", säger han på knackigt handelsspråk. "Amiliog är bäst i stammen på tortyr och svärdskonst. Det är bara synd att min trogna Tusker försvunnit".

När både torteraren Amiliog och Eiryk (som haltar efter sin benskada, den är läkt men benet har inte fått full styrka. Dessutom är han ännu svag av blodförlusten) börjar de cirkla runt varandra. Svärd och rustningar glimrar till av aktiverad stridsmagi, och sedan tar den dödliga dansen sin början.

Eiryk är den större och starkare, men den hjulbente Amiliog är snabb som en vessla.

Amilog provar en fint följt av en stick, men Eiryk parerar med lätthet och en flisa slås ur halvtrollets bredsvärd. Sedan kontrar Humaktin med ett svepande backhandshugg som skulle träffat perfekt i magtrakten, om det inte vore för att Amiliog fått svärdet emellan. Klingan går av.

Paus. En stäppsyrsa hörs. Daine slänger till svinryttaren ett nytt svärd, ett av hans döda kumpaners.

Amiliog provar det och ser ut att svettas. Han kaxighet är inte så tydlig nu.

Kling kling klang kling kling klong, kött! Eiryk hugger Amiliog i högerbenet. Han blöder svårrt och tvingas slåss på knä.

Eiryk är nu snabbare. Tjong i halvtrollets sköld! Miss i retur. Amiliog flåsar som en blåsbälg. Eiryk slarvar (börjar bli trött?) och trollet parerar så att er svartklädde väns en- och en halvhandsvärd skadas. Eiryk ser riktigt arg ut nu...

Striden fortsätter ett bra tag. Inte så skickligt nu... Halvtrollet försvarar sig bara och Eiryk orkar inte fullfölja. Kling kling klong klang ratsch uff stånk pust aj oj kling bonk kling smack! Publiken buar.

Men så träffar Eiryk i halvtrollets sköldarm så hårt att den går av. (Det hela börjar likna en berömd strid med svart riddare inblandad...) och Eiryk backar. Han andas tungt och betraktar Amiliog medan han blöder. Sedan ger han honom nådastöten. Det är över.

Eiryk sätter sig ned. Benet värker och han tittar misslynt på sitt fina svärd, som fått ett hack.

Schamanen ser plågad ut av denna scen, men han säger inget. En timme senare vänder gruppen hemåt, mot Fort Ronegard. Två veckor välbehövlig vila väntar.

Striden mot halvtrollen

Runequest Borderlands. Flera veckor har gått och sällskapet har lämnat Raus fort och gett sig ut på en tur i dalen för att bekanta sig med omgivingen. Efter ett diplomatiskt lyckat möte med morokanther och agimori står de nu öga mot öga mot en grupp Tusk Riders. Och de vill se blod.

Vildsvinsryttarna kommer närmare. Bakom lösgör sig plötsligt en sjätte figur, på en större best. Troligen en hövding. Han rider rakt mot Daine, som svarar med att ropa Yanafaaaal! och sedan sporra sin häst med fällt spjut. De möts i en väldig sammandrabbning.

//Spelarna möter en fiende var. Det som följer är uträknat runda för runda. Jag presenterar det från spelarfigur till spelarfigur//

1. På vänsterflanken, där schamanen Ghostwalker (även känd som White Goat) är, dyker plötsligt ett kompakt mörker upp runt ett halvtroll och hans djur. Grisen skriker och tvärbromsar. Förvirrad tar sig halvtrollet ut ur molnet, nu till fots. Ghostwalker bombarderar honom med sina kastspjut, men han parerar med skölden. Han rusar på schamanen och spetsar dennes högerarm med sitt svärd. Ghostwalker tappar sin yxa. Hans sista stund verkar kommen, men då händer något oväntat. Ghostwalkers ögon glöder, och halvtrollet vrålar och klöser sig själv om huvudet. Efter ett tag stelnar han till, och sätter sig ned, helt passiv och oskadd. Ghostwalker helar sig själv.

2. På högerflanken skjuter Alexander pilar mot sin motståndare. Hans andra pil träffar vildsvinets bakben, och den faller omkull. Halvtrollet är snabbt på fötter. Alexanders babian kastar stenar på honom. Halvtrollet vrålar av smärta och ryter en utmaning. Alexander antar den, och de växlar några snabba slag. Sköldar krockar och metall gnäller, innan hopliten spetsar sin antagonist med ett spjut rakt genom bröstet. Han sätter sedan foten mot kroppen och drar ut det.

3. Daine drabbar samman med halvtrollens ledare. De kastar trollformler på varann, men ingen effekt syns. Daine blir träffad av ett enormt svärdshugg i huvudet, det blöder men han fortsätter slåss. Han återgäldar med ett slag som skär av halvtrollets ena öra. Sedan river vildsvinet upp ena benet på Daines häst. Den faller och Daine hamnar i kläm med ena benet. Vildsvinet trampar ned honom, men han skyddas av sin kraftiga järnrustning. På något sätt kommer Daine på fötter. Han parerar snyggt så att halvtrolledarens svärdsklinga går av. Denne tar då till flykten.

4. Eiryk står framför Bodvar och Golgotti. Han möter upprepade anfall från en anstormande ryttare som sveper förbi. Varje gång parerar Eiryk snyggt med skölden, men vid tredje anfallet river vildsvinet upp hans högerben så illa att han inte kan stå längre. Blodet sprutar och han vrålar av smärta. Hans kropp pulserar och han utstöter ett mäktigt böööööl. Han förvandlas till en rasande bjässe med horn. Halvtrollet gapar men går till anfall igen. Det som var Eiryk trycker sitt svärd i svinets huvud så kraftigt att det splittras. Halvtrollet sårar honom igen; han blöder men bryr sig inte. I stället slår han av halvtrollets huvud med ett enda hugg och trampar sedan ned sin fiende i marken.
Bodvar har han fullständigt glömt i sitt raseri.

5. Golgottis motståndare missar honom vid första passeringen, och får som tack en Disruption-spell i armen. Lätt skadad återvänder han och handelsmannen får en smärre rivskada i buken från svinet. Vid tredje anfallet får Golgoti in en drömträff med sin stav, rätt i skallen på ryttaren, som faller av sitt ök med krossad skalle. Hans svin lämnar platsen.

6. Bodvar står på marken, eftersom han inte rider bra nog för att slåss till häst. Han avfyrar sitt armborst men pilen studsar mot halvtrollets axel. Även detta troll störtar förbi och har fördel av sin beridna position. Bodvar sårar ryttaren i sidan med sedan kommer katastrofen. Både svinet och trollet träffar vid andra anfallet. Bodvar träffas i bröstet av en fruktansvärd spjutstöt och kastas iväg flera meter, där han blir liggande, dödligt sårad. Strax efter uppfattar schamanen situationen, och rusar till med medicinväskan.

Halvtrollet som kanske dräpte Bodvar ser sig om, och får en sten i huvudet från en gul babian. Han ryter till men lämnar sedan platsen i sporrsträck, hack i häl på sin hövding.

Alexander tänker följa efter, men Daine morrar åt honom att låta bli.
- Vi har sårade att ta hand om!

Slutresultat 4-1 till äventyrarna från fortet.

Den skriftlärde Bodvar är nära döden, men räddas av schamanen. Han är dock försatt ur stridbart skick för lång tid framåt.

//I detta läge borde Anders ta fram en reservfigur. Anders, har du något förslag?//

Eiryk helas också. Han tuppar av efter striden och blir människa igen. Han har förlorat mycket blod och hans ena ben är söndertrasat, men det läker med magi och vila på några dagar. Värre är att han misslyckats med att skydda Bodvar. Han har svikit sin plikt, vilket är illa för en Humakti. Hur ska han rädda sin heder?

Daine har ont i huvudet, men både han och Golgotti har bara fått smärre skador.

Vad vill ni göra nu? Avbryta och återvända till fortet eller fortsätta efter halvtrollen, mot stentornet? Daines häst helas av schamanen med xenohealing, så alla kan rida, utom Bodvar. Och så har ni en fånge...

Talisman, Warmachine och D&D 4

Runequest-kampanjen tickar på, fast väldigt långsamt, som PBM , med två nya spelare. Jag glädjer mig mer att jag fick över 4500 spänn för mina gamla Cthulhu-rollspel på Tradera. De har jag redan investerat i en stickad skotsk tröja till Lena, ett gäng nya gubbar till Warmachine, samt Upgrade Kit till gamla härliga Talisman. D&D 4 har vi kört en gång, och senast blev Conflict of Heroes en framgång. Mycket att måla nu, mycket att spela. Härligt!

Hur Eiryk slängde 250 silvermynt i sjön

Den svärdlärde Bodvar tar till orda. Han säger till Daine:
- Om jag vore som du skulle jag hålla inne med föraktfullt prat om de som druckit trollmjöd, hur dåraktigt det än månde vara. Jag har sätt modigare män än man kan förvänta sig hitta i den här avkroken blekna vid utsikten av en stånka av trollens brygder. Få är de som vågar sig på det, och ännu färre är de som är vid både liv och sunda vätskor tillräckligt för att berätta om upplevelsen efteråt. Nej, rätt till sådant prat förtjänas vid trollbemannad bardisk och ingen annanstans. Den som inte själv vågar där andra både har större mod och tåligare strupar ska hålla tand för tunga och tiga still.”

Detta säger han tämligen lättsamt och skrattar sedan avväpnande (han är tydligen inte ute efter att starta bråk). Han fortsätter snabbt:
- Fast här verkar ni ha bråda dagar. Frenetiskt arbetande dvärgar, och ett lika frenetiskt arbete vad gäller nyrekrytering av de mest spridda sorters folk Vad är det egentligen som står på?

Daine stirrar på Bodvar. För ett ögonblick ser han förgrymmad ut, men brister sedan ut i skratt.
- Ha! Där har vi en som minsann inte blev svaret skyldig. Och vad vi gör här, det kan min herre Raus svara på. Ni kan kanske vara något för oss - så kör i vind, det är bara att stiga på hela bunten. Men kom ihåg att vi skriver kontrakt på ett års tjänst.

- Vad är det som händer här då? Mumlar någon yrvaket bakom Daine. Det är en benig, skinntorr man med skägg och pigga ögon (för tillfället något sömndruckna). Hans ålder är svårdefinierbar, kanske några och 30.
- Aha, har vi fått förstärkningar? säger han med vänlig röst. Kanske jag då äntligen kan ge mig iväg på mitt uppdrag i stället för att fördriva tiden i det här dammiga fortet. Golgotti Guildersnatcher, handelsman och språkstuderande, till er tjänst. Jag är blott en Issaries usle tjänare.
- Han där har fått trollsjukan. säger Daine och pekar på Eiryk. Har du något kvar av ditt botemedel?
- Ännu en? Ja, jag säger då det. Ja, jag har en dos kvar, min sista. Dyra droppar. Den botar dig garanterat från att vara troll, säger Golgotti till Eiryk. Bara 500 silvermynt. Ett vänskapspris, enkom för dig.
- Det var dyrt, säger Eiryk. Vad sägs om 250?
- Vad sägs om 500? Det är långt till Skyfall Lake, där det finns mer...
- Kör till, men bara 250 i förskott. Här är pengarna, men jag betalar bara resten när jag druckit. Jag tar chansen, säger Eiryk till övriga som ser tvivlande ut. Jag är led på allt vad troll heter. Om Humakt ropar på mig i dödens hallar, så må det bli så.

Eiryk dricker botemedlet innan någon hinner ingripa, och ryser i hela kroppen.
-Tvi, en sådan soppa, brummar han. Vidrigaste jag druckit sedan trollpuben... (Här rullar jag tärning).

Poff!

Det går några sekunder. Det hörs några dunsar, och ljudet av metall som gnäller i protest. Därpå ett KLONG! Sedan skingras röken. En tystnad faller över den församlade gruppen vid fortets portar.
- Varför tittar ni på mig sådär? säger Eiryk.
- Och varför är ni så ... korta...? Åh nej, säger han och betraktar sina händer.
Golgotti stirrar häpet.
- Eh... Det var märkligt. Den effekten har jag aldrig sett förut. Du borde ha blivit människa. Men du är ju åtminstone inte troll längre.
Eiryk suckar.
-Jag ger upp. Finns det någon smedjekunnig här som kan ordna en rustning till mig? En som passar. Och så behöver jag en större sköld, ser jag. Och gärna en helstekt gris. Jag är utsvulten.

Det som var Eiryk är nu närmare 3 meter långt, med svällande biceps och två rejäla horn på skallen. All rustning har lossnat från kroppen. (Som jämförelse kan nämnas att han som mörktroll var han 220 cm).

Daine tar till orda. - Han blir nog bra att ha. Fast han blir stor i maten. En sådan bjässe äter väl för tre. Och vi kan nog glömma att låta honom ingå i kavalleriet.

18 tärningar med en Serpent

Jag köpte i dagarna den nya utgåvan av Avalon Hills 80-talsklassiker Titan. Jag kom aldrig riktigt överens med den förra utgåvan (som jag därför sålde) men Valley Games version anno 2008 är oemotståndligt vacker. Tack vare den utmärkta webbversionen går spelet utmärkt att spela och lära sig solo. Hämta den här
Valley Games utgåva flödar över av fina monterade bräden, tjusig artwork och härliga detaljer i illustrationerna.
Hela monsterfaunan från myternas värld är representerad. Minotaurer, drakar, gargoyler, jättar, troll, gripar, kentaurer, enhörningar... och hela härligheten kan lätt och prydligt sorteras (det är hundratals monsterbrickor) i den smart designade och kompakta kartongen. Det enda jag kan klaga på att tryckfärgen luktar skoputs. Mer om spelet kan du som är nyfiken läsa på BGG.

Ett kyligt mottagande

Här fortsätter Runequest-äventyret i Runequest-kampanjen Borderlands.

Raus fort ligger på en platå som överblickar en kil, en infart in i dalen. Det är strategiskt beläget, men litet. Troligen rymmer det bara ett hundratal personer. Dvärgar från Pavis är i full färd med att förstärka det. Bakom fortet röjs plats för fler bosättningar. Själva dalen är inte direkt perfekt för nybyggare att bo i, här finns för många träsk. Men det är gott om vatten. Trakten utan för dalen liknar savann, och där håller urbefolkningen till, de som rider på lamor, bufflar, zebror, noshörningar, antiloper etc.

Ni står utanför Raus fort där några vakter tar emot hoppfulla äventyrare. Ni är inte ensamma. Här är omkring dussinet lycksökare, och ljudnivån är hög. Det skrävlas och skrattas. Vakterna får snart sällskap av en bister, ärrad Lunar-officer, klädd i rött och brons, med guldinlägg. Han är svarthårig med mustasch.

-Silencium pöbel, ropar han. Mitt namn är Daine, Lord Raus närmaste man och ansvarig för hans trupper. Jag tar nu emot sökande. Vi behöver hyrsvärd, dugliga sådana. Men även ölbryggare, kockar, läkekunniga, skrivare, kartritare och snabba ryttare.

Mönstringen börjar. Flera avvisas som för svaga, för feta, eller för nedsupna. När turen kommer till er höjer Raus blicken.

- Hmm…Yelmalio… Lhankor Mhy… Storm Bull, ett Humakt-troll, en schaman från det norra Balazar, antar jag. Och en gul babian. Vilken samling! Är ni ett resande gycklarsällskap eller krigare?

- Hur som helst: Solens hopliter är våra allierade, säger han och nickar åt Alexander. Och du ser kompetent ut, om än lite sliten. Varit i strid nyligen? Den där skölden har fått sina törnar.

- Och så en skrivkunnig Sword Sage, säger han menande åt Bodvar. Kan du rita kartor också? Du är välkommen.

- Schamanen ser ut att behöva en omgång i badbaljan, men jag antar att du är läkekunnig. Sådana har vi också behov av. Du är också välkommen.

- Humakti är hedervärda soldater, men troll är inte välkomna i min herres boning. Vill du stanna får du hålla dig utanför fortet, säger han till Eiryk. Tjänstgöring kan vi ordna åt dig. Detsamma gäller babianen och kentauren. Tältplats kan ordnas utanför.

Melo Yelo ser olycklig ut, men kentauren Biglaugh gapskrattar.
- Bespara mig dina ynkliga filtar, måndyrkare! – jag ska inte stanna. Jag har uppdrag norröver och måste avlägga rapport till min stormkhan. Jag kom bara hit för att eskortera mina vänner, som blev överfallna av brooslödder strax efter vadstället.”

Eiryk grymtar och säger.
-Vad mig beträffar är jag sådan du ser mig på grund av trolldom. Jag drack trollmjöd norröver vid Skyfall Lake och då blev jag sådan. Jag är egentligen sartarit från Johnstown.”

Daine himlar med ögonen.
-Nej, inte en till som druckit regnbågsölet. Det är den tredje på en vecka. Vad tar det åt er där uppe i norr? Nå , det kan vi råda bot på. Soldat – hämta handelsmannen Golgotti. Han sitter väl och sover i ett hörn som vanligt, den där urlata sovpåsen.

Forts följer.