Hur Eiryk slängde 250 silvermynt i sjön

Den svärdlärde Bodvar tar till orda. Han säger till Daine:
- Om jag vore som du skulle jag hålla inne med föraktfullt prat om de som druckit trollmjöd, hur dåraktigt det än månde vara. Jag har sätt modigare män än man kan förvänta sig hitta i den här avkroken blekna vid utsikten av en stånka av trollens brygder. Få är de som vågar sig på det, och ännu färre är de som är vid både liv och sunda vätskor tillräckligt för att berätta om upplevelsen efteråt. Nej, rätt till sådant prat förtjänas vid trollbemannad bardisk och ingen annanstans. Den som inte själv vågar där andra både har större mod och tåligare strupar ska hålla tand för tunga och tiga still.”

Detta säger han tämligen lättsamt och skrattar sedan avväpnande (han är tydligen inte ute efter att starta bråk). Han fortsätter snabbt:
- Fast här verkar ni ha bråda dagar. Frenetiskt arbetande dvärgar, och ett lika frenetiskt arbete vad gäller nyrekrytering av de mest spridda sorters folk Vad är det egentligen som står på?

Daine stirrar på Bodvar. För ett ögonblick ser han förgrymmad ut, men brister sedan ut i skratt.
- Ha! Där har vi en som minsann inte blev svaret skyldig. Och vad vi gör här, det kan min herre Raus svara på. Ni kan kanske vara något för oss - så kör i vind, det är bara att stiga på hela bunten. Men kom ihåg att vi skriver kontrakt på ett års tjänst.

- Vad är det som händer här då? Mumlar någon yrvaket bakom Daine. Det är en benig, skinntorr man med skägg och pigga ögon (för tillfället något sömndruckna). Hans ålder är svårdefinierbar, kanske några och 30.
- Aha, har vi fått förstärkningar? säger han med vänlig röst. Kanske jag då äntligen kan ge mig iväg på mitt uppdrag i stället för att fördriva tiden i det här dammiga fortet. Golgotti Guildersnatcher, handelsman och språkstuderande, till er tjänst. Jag är blott en Issaries usle tjänare.
- Han där har fått trollsjukan. säger Daine och pekar på Eiryk. Har du något kvar av ditt botemedel?
- Ännu en? Ja, jag säger då det. Ja, jag har en dos kvar, min sista. Dyra droppar. Den botar dig garanterat från att vara troll, säger Golgotti till Eiryk. Bara 500 silvermynt. Ett vänskapspris, enkom för dig.
- Det var dyrt, säger Eiryk. Vad sägs om 250?
- Vad sägs om 500? Det är långt till Skyfall Lake, där det finns mer...
- Kör till, men bara 250 i förskott. Här är pengarna, men jag betalar bara resten när jag druckit. Jag tar chansen, säger Eiryk till övriga som ser tvivlande ut. Jag är led på allt vad troll heter. Om Humakt ropar på mig i dödens hallar, så må det bli så.

Eiryk dricker botemedlet innan någon hinner ingripa, och ryser i hela kroppen.
-Tvi, en sådan soppa, brummar han. Vidrigaste jag druckit sedan trollpuben... (Här rullar jag tärning).

Poff!

Det går några sekunder. Det hörs några dunsar, och ljudet av metall som gnäller i protest. Därpå ett KLONG! Sedan skingras röken. En tystnad faller över den församlade gruppen vid fortets portar.
- Varför tittar ni på mig sådär? säger Eiryk.
- Och varför är ni så ... korta...? Åh nej, säger han och betraktar sina händer.
Golgotti stirrar häpet.
- Eh... Det var märkligt. Den effekten har jag aldrig sett förut. Du borde ha blivit människa. Men du är ju åtminstone inte troll längre.
Eiryk suckar.
-Jag ger upp. Finns det någon smedjekunnig här som kan ordna en rustning till mig? En som passar. Och så behöver jag en större sköld, ser jag. Och gärna en helstekt gris. Jag är utsvulten.

Det som var Eiryk är nu närmare 3 meter långt, med svällande biceps och två rejäla horn på skallen. All rustning har lossnat från kroppen. (Som jämförelse kan nämnas att han som mörktroll var han 220 cm).

Daine tar till orda. - Han blir nog bra att ha. Fast han blir stor i maten. En sådan bjässe äter väl för tre. Och vi kan nog glömma att låta honom ingå i kavalleriet.

18 tärningar med en Serpent

Jag köpte i dagarna den nya utgåvan av Avalon Hills 80-talsklassiker Titan. Jag kom aldrig riktigt överens med den förra utgåvan (som jag därför sålde) men Valley Games version anno 2008 är oemotståndligt vacker. Tack vare den utmärkta webbversionen går spelet utmärkt att spela och lära sig solo. Hämta den här
Valley Games utgåva flödar över av fina monterade bräden, tjusig artwork och härliga detaljer i illustrationerna.
Hela monsterfaunan från myternas värld är representerad. Minotaurer, drakar, gargoyler, jättar, troll, gripar, kentaurer, enhörningar... och hela härligheten kan lätt och prydligt sorteras (det är hundratals monsterbrickor) i den smart designade och kompakta kartongen. Det enda jag kan klaga på att tryckfärgen luktar skoputs. Mer om spelet kan du som är nyfiken läsa på BGG.

Ett kyligt mottagande

Här fortsätter Runequest-äventyret i Runequest-kampanjen Borderlands.

Raus fort ligger på en platå som överblickar en kil, en infart in i dalen. Det är strategiskt beläget, men litet. Troligen rymmer det bara ett hundratal personer. Dvärgar från Pavis är i full färd med att förstärka det. Bakom fortet röjs plats för fler bosättningar. Själva dalen är inte direkt perfekt för nybyggare att bo i, här finns för många träsk. Men det är gott om vatten. Trakten utan för dalen liknar savann, och där håller urbefolkningen till, de som rider på lamor, bufflar, zebror, noshörningar, antiloper etc.

Ni står utanför Raus fort där några vakter tar emot hoppfulla äventyrare. Ni är inte ensamma. Här är omkring dussinet lycksökare, och ljudnivån är hög. Det skrävlas och skrattas. Vakterna får snart sällskap av en bister, ärrad Lunar-officer, klädd i rött och brons, med guldinlägg. Han är svarthårig med mustasch.

-Silencium pöbel, ropar han. Mitt namn är Daine, Lord Raus närmaste man och ansvarig för hans trupper. Jag tar nu emot sökande. Vi behöver hyrsvärd, dugliga sådana. Men även ölbryggare, kockar, läkekunniga, skrivare, kartritare och snabba ryttare.

Mönstringen börjar. Flera avvisas som för svaga, för feta, eller för nedsupna. När turen kommer till er höjer Raus blicken.

- Hmm…Yelmalio… Lhankor Mhy… Storm Bull, ett Humakt-troll, en schaman från det norra Balazar, antar jag. Och en gul babian. Vilken samling! Är ni ett resande gycklarsällskap eller krigare?

- Hur som helst: Solens hopliter är våra allierade, säger han och nickar åt Alexander. Och du ser kompetent ut, om än lite sliten. Varit i strid nyligen? Den där skölden har fått sina törnar.

- Och så en skrivkunnig Sword Sage, säger han menande åt Bodvar. Kan du rita kartor också? Du är välkommen.

- Schamanen ser ut att behöva en omgång i badbaljan, men jag antar att du är läkekunnig. Sådana har vi också behov av. Du är också välkommen.

- Humakti är hedervärda soldater, men troll är inte välkomna i min herres boning. Vill du stanna får du hålla dig utanför fortet, säger han till Eiryk. Tjänstgöring kan vi ordna åt dig. Detsamma gäller babianen och kentauren. Tältplats kan ordnas utanför.

Melo Yelo ser olycklig ut, men kentauren Biglaugh gapskrattar.
- Bespara mig dina ynkliga filtar, måndyrkare! – jag ska inte stanna. Jag har uppdrag norröver och måste avlägga rapport till min stormkhan. Jag kom bara hit för att eskortera mina vänner, som blev överfallna av brooslödder strax efter vadstället.”

Eiryk grymtar och säger.
-Vad mig beträffar är jag sådan du ser mig på grund av trolldom. Jag drack trollmjöd norröver vid Skyfall Lake och då blev jag sådan. Jag är egentligen sartarit från Johnstown.”

Daine himlar med ögonen.
-Nej, inte en till som druckit regnbågsölet. Det är den tredje på en vecka. Vad tar det åt er där uppe i norr? Nå , det kan vi råda bot på. Soldat – hämta handelsmannen Golgotti. Han sitter väl och sover i ett hörn som vanligt, den där urlata sovpåsen.

Forts följer.

Alexanders strid och Biglaughs återkomst

RPG by mail, RQ Borderlands, del 4. Alexander ser att Melo Yelo är pressad av skelettet i kåpor, men inser att han inte hinner hjälpa honom. En massiv broo med tjurhuvud och fyra armar rusar nämligen på honom, men saktar in när han märker att hopliten går i försvarsställning. Den här fienden är ingen nybörjare. Han tänker inte bli spetsad på spjutet i onödan. Han avvaktar med tvåhandsyxa, stridsklubba och sköld redo.

I stället grymtar han Munchon! Frixol! och två mindre broo dyker upp. En har ett långt spjut och den andre är riktigt bisarr. Han har två extra armar som han använder som kombinerade armar och ben. Han har två slungor i vänsterhänderna, och ett spjut i ena högeranden. Den sista armen använder han till att förflytta sig hoppande med.

Alexander passar på att lägga Bladesharp 2 på sitt spjut och att greppa ett mindre kastspjut som han fäst vid skölden. Han svär tyst över att han inte kunde hitta sin pilbåge.

Nykomlingen med det långa spjutet luktar extremt illa, och börjar plötsligt spotta slemmiga stenar ur munnen med väldigt kraft. Den första stenen studsar på Alexanders sköld. Han svarar med att slunga ett spjut mot stenspottaren, men missar.

Den femarmade avfyrar två slungstenar. Båda missar. Spottaren avfyrar ytterligare två spottstenar. Den tränger nästan igenom hoplitens sköld, men fastnar där. Den andra träffar också skölden, men studsar.

Uppenbart missnöjd med det klena resultatet, grymtar tjurhuvudet: Majabjab gor! pekar på sig själv, Och går till attack, understödd av spottaren som lyfter sitt långa spjut för att anfalla Alexanders flank. Den fyrarmade går på Melo Yelo, som plötsligt dyker upp vid Alexanders sida. Han har en pil i axeln men ser grymt beslutsam ut, trots att hans spjut darrar.

Alexander fumlar med spjutet (men är så rutinerad att inget händer). Majabjab missar med yxan men träffar med klubban. Han är urstark och bucklar hoplitens sköld. Munchon försöker utnyttja situationen men missar. Slagväxlingen fortsätter ett tag, men det är mest sköldar som skadas.

I fjärde rundan får A in en perfekt träff i Majabjads vänsterben, som spetsas och slits sönder. Chockad faller tjurvarelsen blödande till marken. Spjutet fastnar i benet.
Munchon spottar på nära håll och träffar Alexanders knä. Det gör ohyggligt ont. Han kan inte längre stödja på benet, men fortsätter att försöka slita loss sitt spjut.

Runda fem. Munchon attackerar för allt han är värd, Alexander håller skölden uppe. Frixol sticker ned Melo Yelo och vänder sig mot Alexander.

Runda sex. Alexander får fortfarande inte loss spjutet. Munchon spottar stenar, och två träffar. En i höger arm och en i Alexanders tidigare oskadade ben. Han tappar spjutet, och går ned på knä. Svårt sårad. Det ser ut som slutet, men då träffas Munchon med förfärlig kraft, påsprungen av en kentaur som ränner en lans genom sidan på honom och skickar iväg honom flera meter, där han blir liggande.

Kentauren är Biglaugh från Apple Lane. Han tittar på Alexander.
"Väl mött igen, soldyrkare. Nu är vi kvitt".

Samtidigt blir Frixol nedkämpad av Bodvar, som fäller honom med en osportslig träff i skrevet. Eiryk dyker flåsande upp och ser förebrående på Bodvar. Om det är för att Bodvar högg ned Frixol utan varning, eller för att han missade fajten, går inte att utläsa i Humakt-trollet ansikte.

Striden är över. Biglaugh dödar alla sårade broo utan förbarmande och låter sig inte hindras av någon. De resterande angriparna är borta, efter att ha plundrat karavanen på gods och hästar. White Goat och Bodvar kan hela Melo Yelo och Alexander, som båpda ådragit sig kraftig feber (från brooerna, tror White Goat). Men han tror sig kunna bota dem.

Bodvar är också sårad, men på benen. Han berättar att han dödat en skorpionman och sårats av en medlem av stryparsekten Thanatar (son han dock dödade). White Goat räddade honom genom att skapa ett magiskt mörker och släpa honom i skydd där han kunde helas.

Er strid var tydligen bara en del i en större attack. Vagnarna i karavanen har nästan brunnit ned och mycket av er packning och alla hästar har gått förlorade. Ni är de enda överlevande.
Trollet Eiryk lyckas tack vare sina fantastiska nattsinnen få fatt i en häst. Det är Alexander stridstränade springare.

Vad vill ni göra nu? Det är cirka två dagsmarscher kvar till Raus fort.

Bodvar ser att Biglaugh har Stormbull-märken på sin sköld. Tydligen har han blivit medlem i bärsärkarkulten, vars medlemmar kan lukta sig till kaosvarelser.

De dräglande broo

RQ Borderlands, del 3. Hopliten Alexander greppar sitt spjut och sin stora runda sköld och hoppar ut på andra sidan av vagnen.

Det är fortfarande mörkt. Men en annan vagn i karavanen har antänts och lyser upp mörkret med kusliga lågor, cirka 20 meter bort.

Melo Yelo, Alexanders trogne babian, ligger på marken med en pil i axeln, och försöker desperat värja sig mot en mager figur klädd i kåpa med huva, som försöker sticka honom med en lång dolk.

Alexander hör hur Bodvar ropar något från andra änden vagnen, men kan inte uppfatta vad.

Till vänster är en kulle. 30 meter bort, kanske. Därifrån kommer flera pilar, varav en träffar hoplitens stora sköld (ren tur, men skölden är stor...)

Helt klart är jag en måltavla som syns tydligt så här nära den brinnande vagnen, inser Alexander.

Mot horisonten avtecknar sig en reslig figur. Bågskyttarna befinner sig troligen nedanför honom.

Alexander hör ett flåsande, och en dräglande varelse med bockfötter och förvridna horn på skallen kommer springande rakt mot honom, med en stor yxa i händerna.

Vad kommer Alexander att göra?
Fixera försvarsposition mot den som rusar på honom?
Eller hjälpa Melo Yelo och få ett sämre utgångsläge mot den framrusande angriparen?
Eller flytta sig bort från vagnen, för att slippa bågskyttarna?

Eld och pilar i mörkret

RQ Borderlands, del 2. Nu händer allt snabbt. Bodvar ser bister ut, viskar till alla att lägga protection spells och bladesharp, drar sedan sitt svärd och går hukande bort mot vagnens förarplats. Han spejar ut, ser en fasanfull uppenbarelse, svär till och de övriga hör det metalliska ljudet av klinga mot klinga. Han tycks parera något, slår tillbaka och det hörs ett väsande läte.

I samma sekund kommer en brinnande dödskalle flygande in i den bakre delan av vagnen. Den landar på några filtar som antänds omedelbart. Samtidigt hörs ett skrik av smärta utanför vagnens baksida, och ljudet av pilar som träffar kött.

Bodvar träffar det bekåpade benranglet i axeln. Den väser till och drar sig tillbaka med garden uppe.
I samma sekund varseblir han ett starkt ljussken bakom dig, och känner en flammande hetta. Alexander ropar "Yelms död!" och White Goat svär till.

Eiryk, som avvaktar längre bort där en misstänkt kentaur dykt upp, märker hur kentauren rycker till, lyfter huvudet och stirrar på något bakom dig. Eiryk ser sig om och märker att vagnen har börjat brinna, och att det hörs rop och svordomar därifrån.

Kentauren svär till och spränger av i full fart mot vagnen, med ett stort spjut i båda händerna.

Forts följer.

Vad som hände efter vadstället

Här följer första delen av del 4 i min Runequest-kampanj. Jag kör den tills vidare via mejl, eftersom vi aldrig har tid att träffas hela gruppen.

Ni färdas söderut från Pavis med karavan, längs den stora flodens strand. Alexander har återvänt från de döda efter en ceremoni i Sun Dome-templet i Pavis. Efter några dagars feberyrsel har han repat sig. Men sköldarmen är stel och han kan inte använda den fullt ut ännu. Därtill har han fått ett imponerande ärr i ansiktet. Båda skadorna är minnen från striden mot trollkonan Krang. Sakta känner han kraften återvända, och den lojale tjänaren Melo Yelo, den rakade, gula babianen är alltid vid hans sida när han sammanbitet tränar med spjuten.

Eiryk är helt och hållet troll nu. Till sin fysiska form. Inombords är han fortfarande människa. Han sover mest på dagarna, i en vagn. Han håller sig undan karavanen på nätterna, springande med lätta steg på avstånd. Den kalla nattluften är välgörande, och han tränar sina ovana trollsinnen, som gör natten till dag. Ni har ett Humakt-troll i följet. Det är mycket ovanligt, men det förekommer. Troll är normalt inte så disciplinerade, men det gör Eiryk till en bättre livvakt än förr.

Bodvar sitter med sina böcker och studerar kartor över området ni är på väg till. "Vårt mål, hertig Raus fort, befinner sig enligt vad jag fick veta i Lankhor Mhy-templet i Pavis, på en platå som överblickar floddeltat i botten på en lång, mycket lång dal, som kallas Borderlands. Där har han
påbörjat bygget av en by. Den ska bli utgångspunkten för hans uppgift att tämja dalen. Han har guvernörsskapet och makt från Lunarimperiet att rensa upp dalen från alla som sätter sig upp emot honom, banditer och upprorsmakare, till exempel. Hans allierade är nomaderna som rider på sabelantiloper. Målet är att göra dalen fredlig så att nybyggare från Lunar ska kunna bosätta sig där. För det behöver han diplomater, äventyrare och hyrsvärd".

White Goat har firat sin lyckade stöld av Krangs bord i the Big Rubble genom att inmundiga några sällsynta svampar hemifrån (det nordliga Balazar) som gett honom festliga hallucinationer. Det blev lite för bra, bara. Han har inte kunnat tala sammanhängande på en vecka. Men han har roat sig med att byta skepnad till olika djur, och människor då och då.

Efter några dagar passerar ni det stora Sun County, där ni provianterar bland de ovanligt snorkiga och nedlåtande tempelherrarna. De tillber solguden Yelmalio liksom Alexander, men är av ett särskilt fanatisk virke. Därtill är de blonda och blåögda. Alexander är mörkhyad med svart hår. Främlingar är inte välkomna utan att betala hög tull, men ni får passera eftersom ni har en solens son med er. Som tur är gömmer sig Eiryk i vagnen.

Två dagar senare har ni passerat vadstället över floden och har bara ett par dagar kvar till Borderlands, gränslandet och vildmarken. Marken är här och där sank, det finns träskmarker i närheten.

På natten vaknar ni av ett prasslande (eller är det ett skrapande?) ljud utanför vagnen, på baksidan. I vagnen befinner sig Bodvar, White Goat och Alexander, som ser på varandra yrvaket. Eiryk är inte där, inte heller Melo. (Alla mejlar nu vad de vill göra. Forts följer...)