Hellcannon Beholder

Äntligen är en ny armébok till Beastmen på gång i Warhammer. Den dyker upp i februari, och under tiden ska jag roa mig med en konvertering till mina Warriors of Nurgle. Hellcannon är som bekant en rolig krigsmaskin i den armén (skönt att få skjuta tillbaka på Empire och Skaven) och som den är Unbreakable flyr den inte från något. Men standardmodellen är både ful och dyr. En proxy (surrogat) i form av en Beholder Ultimate Tyrant passar perfekt som ersättare. Den har ett öga (väldigt Nurgle) och ser verkligen ut att injaga skräck. Köpte en på Ebay och väntar nu på att få måla om den med kedjor och grönt Nurgle-slem.

Tyraniderna anfaller

Hösten har varit omvälvande. Efter att två spelare hoppade av (flytt utomlands) gick Runequest-kampanjen i graven, och jag sålde hela samlingen på Tradera, för en vacker slant. Jag fokuserar nu i stället på brädspelsfronten, där Chaos in the Old World var en succé som gav mersmak på Warhammer-världen igen, och då även 40k. Efter tips har jag Ebay-köpt Jervis Johnsons GW Wargame Series från 1992-1993. Doom of the Eldar var toppen, och snart är Horus Heresey och Battle for Armageddon här.

Warmachine äntligen klart

Uppdatering i Runequest. Spelarna har klarat av fem delar av kampanjen Borderlands. Efter att ha besegrat ett notoriskt broo-band har de fått ledigt och rest till Sun County. De deltar i Garhound Contest (från äventyrsboken Sun County) och utmärker sig. Bodvar vinner och Alexander, Hierowulf och Golgotti placerar sig som delad trea. Schamanen Ghostwalker hjälper till att avslöja en mördare bland de deltagande.

De börjar nu bli smått kända i trakten, och får fler erbjudanden. Flera är på god väg att bli Rune Lords. Vi har helt gått över till Pendragon Pass-reglerna. Det betyder att vi kör Pendragon som regelstomme och lägger till typiska Glorantha-spells och Runequest-utrustning i efterhand. Det går snabbare att spela och blir lättare för mig.

För övrigt har jag spelat Conflict of Heroes med Björn (bra) och målat klart mina Rhulic-trupper till Warmachine. Jag kör Gorten Grundbacks standardgäng. Håller som bäst på med plastfigurerna till nya Talisman. Små jävlar, tur att jag har min förstoringslampa.

Small World levererar

Days of Wonder är ojämna när det gäller sina bordsspel. Jag gillade Memoir 44 men blev rejält besviken på Battlelore, till exempel. Men med Small World, som är en vidareutveckling och förenkling av Vinci, har de fått in en fullpoängare. Kombinationen av fantasy-raser med slumpmässigt varierade specialförmågor, som turas om att invadera en tämligen liten karta, är helt enkelt förträfflig. Snabbspelat, omväxlande och roligt blir det och jag är såld. Här är ett spel som är en modern ersättare för gamla sköna Kings & Things som Games Workshop släppte på 80-talet.

Chaos Warriors of Nurgle

Det har varit en lång paus i Runequest nu, tid som jag ägnat åt semester i London och Dublin, samt till att bygga min tredje Warhammer-armé. Jag har alltid gillat Nurgle som tema, och D& Miniatures har en perfekt jätte (Fomorian Giant) att konvertera till en kaosjätte. Jag tycker den blev rätt bra. Fler bilder kommer.

Vandring i mörker

Runequest Borderlands: Muriahs hämnd del 3.

Ni skulle behöva bränna kropparna, men det får vänta. Ni har fått linnehanskar och linnefiltar för detta. Att plundra dem är farligt innan de bränts, men med linnehandskar på pillar Ghostwalker ut en ädelsten ur den gråhåriges ländkläde. "Den här är troligen magisk, jag känner kraft". Han rengör den och Bodvar undersöke den med viss avsmak men ändå den för honom så typiska nyfikenheten.

"Det är en kraftkristall, laddad (med POW 8). Inget tyder på att den är korrumperad av kaos, men vi kan inte veta säkert, förrän någon "tunar in" på den. Vill någon ta den som sin?" säger Bodvar, som behåller den så länge.

Ghostwalker antar skepnaden av en broo. En broo som inte luktar.

Med trollet i täten och Ghostwalker bakom (han kan också se i mörker, fast inte alls lika bra...) går ni in i grottgången som leder söderut men gradvis böjer sig in båge västerut, längre in i berget.

Dimman ersätts av kompakt mörker. Ni hör bara era andetag och droppandet av vatten. Det känns väldigt instängt, och bara Pepper och Ghostwalker trivs. Ni andra famlar och snubblar och hör knakandet från Alexanders gnisslande tänder. Den här vandringen i mörker är emot soldyrkarens hela natur.

Efter kanske 100 meter stannar trollet.

"Fallgrop", mumlar han.

Ni går runt den mycket långsamt och försiktigt och hör grus och sten rassla ned i ett djupt hål. De träffar botten.

100 meter till och det ljusnar en smula. Det blir varmare, mossa växer i skrevorna.

En bro. En stenbro som är mycket, mycket smal. och formad som en båge. Rakt över forsen. Bara en i taget kan passera, och bron är fuktig. Det droppar om den. Trillar man i... ja med rustning på vore det illa.

På andra sidan är det en liten avsats och sedan en kolsvart grotta. Ingen syns till, inget hörs. Inte ens Ghostwalker kan förnimma något, inte ens i andevärlden.

"De gömmer sig. De vet att jag är här. Min aura avslöjar mig..."

Vad göra? Att ta sig över bron är riskabelt och utsatt, men bågskyttar kan täcka er framryckning.

Vill ni krypa över bron en i taget?
Eller gå över en i taget?
I vilken följd i så fall?

Ladda med några spells? Vilka? Använda kraftstenen ni fann?
Fråga mig, vad ni vill...

Ett spjut i ryggen

Runequest Borderlands, Muriahs hämnd, del 2.
Striden mot broo-vakterna i grottöppningen fortsätter.

Er mörke trollkumpan drar sin tunga metallklubba och rusar på den mångögda bockfotskvinnan. Efter honom kommer handelsmannen med sin stav. Broo-kvinnan backar in in en tunnel med ett skrovligt tvåhandsspjut framför sig, som dryper av sörja. Det är två mot en och efter tre rundors slagväxling, där trollet såras lätt i armen, kämpar de båda tillsammans ned henne i gyttjan. Trollet svär och kollar sitt sår efter smitta.

Hierowulf grimaserar av det brännande såret i huvudet, men avfyrar ändå märkligt lugnt och skoningslöst fyra pilar mot den svårt sårade bockfotsvarelsen i mitten. Denne kan inte gå och kryper ihop bakom sin sköld. En pil studsar mot hans hjälm, nästa mot skölden medan den tredje och fjärde finner kött. Varelsen sjunker blödande ihop.

Ghostwalker ser till trollets och bågskyttens sår och ger dem läkeörter att tugga. "Såren ser rena ut nu, men svullnar. Det kan vara Frossan, the Shakes. Ät de här örterna, de hjälper.

Under tiden har Alex och hans babian Melo Yelo, som hoppat fram från ingenstans, fullt upp med den sista motståndaren. Denne verkar inte alls pigg på att slåss utan kastar sig i vattnet och börjar simma mot den motsatta strandremsan i grottan med väldig fart. Det måste vara han muterade armar som ger en sådan fart.

Alexander försöker ändå med ett spjutkast. Han siktar noga, lägger på en Speedart och träffar broon i ryggslutet just när han tar sig upp på stranden. Ett säkert kast över 15 meter som går rätt igenom buken. Kroppen blir slapp och sjunker under ytan. Babianen klappar händerna. Ni har vunnit första striden.

Bodvar lyckas precis trassla sig ur sitt armborst med ett TWANG!

Alexander grymtar. "Jag gillar inte det här halvmörkret. Det passar bäst för troll och andra ljusskygga. Hon med hängpattarna skrek ju så det ekade, så vi har troligen förlorat överraskningsmomentet. Jag röstar för att tända en Lanterna-trollformel med min kultmagi. Det ger oss god sikt om vi tar vägen genom tunneln till vänster. Och så ser vi alla fällor, skulle jag tro".

Mörktrollet Pepper Steak skakar på huvudet. "Du håna den skyddande gudinnan, ljushuvud. Om vi tända den röjande facklan de veta var vi kommer. Och vi bli feta måltavlor för bågskyttar."

Schamamen Ghostwalker säger: "Jag känner en stark närvaro av två individer som kan möta sig med min magi. Jag gillar det inte, men ska vi fortsätta föredrar jag, vid Xiola, också mörkret så länge Pepper leder oss. Om det gynnar oss kan jag förvandla mig till en broo nu när jag studerat dem. Den där som Orlanthin dödade med pilar kan jag försöka likna. Han är i min storlek. Skulle det hjälpa oss?"

Här pausar vi. Återkom med smarta planer, taktik och strategi den som vill.