Plundring och en duell

Runequest Glorantha, någonstans i Borderlands. Efter segern tar gruppen till vara kropparna av två tuskers, det vill säga ovanligt stora vildsvin. Detta efter att schamanen slaktar det sårade svinet så smärtfritt som möjligt. Han lägger en trollformel som lugnar den och sedan utför sedan en religiös slaktritual som är kutym hos barbarer i Glorantha: det fridfulla snittet (the Peaceful Cut), så att djuret dör utan smärta.

"Det blir mycket kött att ta tillvara. Vi kan torka det vid fortet", säger Raus.
" Det är möjligt att halvtrollen inte är så många kvar, men det vore dumdristigt att chansa. Vi vänder tillbaka till fortet, för tillfället. De håller sig nog lugna ett tag efter den här näsbrännan."

Sällskapet hittar också 125 silvermynt, fyra uppsättningar runda sköldar med vildsvin och blod-emblem, spjut, bredsvärd av brons samt rustningar som består av en blandning av mjukt läder, harnesk och nitat härdat skinn. Sadlar och påsar med torkat kött finns också. Allt är av normal till medioker kvalitet, och rustningarna luktar illa.

Daine och Eiryk ber tacksägelseböner till Lunar-imperiets krigsgud Yanafal Tarnils (en av de sju så kallade mödrarna, Seven Mothers) respektive dödsguden Humakt och hedrar de döda fienderna som kämpat tappert.

Daine ber Alexander och babianen Melo Yelo hålla vakt medan han tar tillvara köttet. Djuren flås. Schamanen lägger förband och läkemagi på Eiryk och Bodvar tills han blir nästan utmattad. Övriga får läka sig själva. Köpmannen Golgotti gör upp en eld.

Natten blir lugn. I gryningen måste man bestämma sig för vad som ska göras med fången.

Schamanen påpekar att han besatt kroppen. Under en begränsad tid.

- Han är inte viljestark, så han kommer nog att svara på våra frågor. Men - så sant jag tjänar Xiola Umbar, barmhärtighetens gudinna - vägrar jag låta någon misshandla, tortera, eller mörda honom. Om han får chansen att slåss för sitt liv i en duell är en annan sak. Jag tillhör inte fredsfanatikerna Chalana Arroy.

- Och glöm inte, säger Daine, att det är vår uppgift att rensa upp här i trakten. Inget, absolut inget, ska få hota nybyggarna som kommer hit om några månader, om mångudinnan så vill. Pumpa honom på den information han kan ge. Men han är ett avskum, och jag tänker inte låta honom gå utan att slåss för sitt liv. Men det är inte rättvist att han möter mig i envig, jag är förvisso honom övermäktig.

- Eiryk - jag anser att du bör möta honom. Du har störst anledning. Om du vill avstå, bör Alexander slåss. Vad säger ni?

Eiryk nickar sitt bifall. Under förhöret svarar halvtrollet osammanhängande, och det är omöjligt att avgöra vad som är sant. Men han talar om "veklingar ska krossas, "Fanltiogs stolta krigare" och "stentornets sovande väktare" och "ett dussin krigare ansluter, väntan på att slå till" samt "Fanltiogs mäktiga magi".

Svaren på Golgottis följdfrågor blir "nej, ingetdera" respektive "Den flygande skräcken. Klor! Klor! I mörkret!" Sedan tappar schamanen kontrollen - han är för trött - för mycket magikraft har gått åt till helande.

När halvtrollet får veta vad som gäller i duellen smalnar hans ögon och ett varggrin blottar hans huggtänder. "Det passar mig fint", säger han på knackigt handelsspråk. "Amiliog är bäst i stammen på tortyr och svärdskonst. Det är bara synd att min trogna Tusker försvunnit".

När både torteraren Amiliog och Eiryk (som haltar efter sin benskada, den är läkt men benet har inte fått full styrka. Dessutom är han ännu svag av blodförlusten) börjar de cirkla runt varandra. Svärd och rustningar glimrar till av aktiverad stridsmagi, och sedan tar den dödliga dansen sin början.

Eiryk är den större och starkare, men den hjulbente Amiliog är snabb som en vessla.

Amilog provar en fint följt av en stick, men Eiryk parerar med lätthet och en flisa slås ur halvtrollets bredsvärd. Sedan kontrar Humaktin med ett svepande backhandshugg som skulle träffat perfekt i magtrakten, om det inte vore för att Amiliog fått svärdet emellan. Klingan går av.

Paus. En stäppsyrsa hörs. Daine slänger till svinryttaren ett nytt svärd, ett av hans döda kumpaners.

Amiliog provar det och ser ut att svettas. Han kaxighet är inte så tydlig nu.

Kling kling klang kling kling klong, kött! Eiryk hugger Amiliog i högerbenet. Han blöder svårrt och tvingas slåss på knä.

Eiryk är nu snabbare. Tjong i halvtrollets sköld! Miss i retur. Amiliog flåsar som en blåsbälg. Eiryk slarvar (börjar bli trött?) och trollet parerar så att er svartklädde väns en- och en halvhandsvärd skadas. Eiryk ser riktigt arg ut nu...

Striden fortsätter ett bra tag. Inte så skickligt nu... Halvtrollet försvarar sig bara och Eiryk orkar inte fullfölja. Kling kling klong klang ratsch uff stånk pust aj oj kling bonk kling smack! Publiken buar.

Men så träffar Eiryk i halvtrollets sköldarm så hårt att den går av. (Det hela börjar likna en berömd strid med svart riddare inblandad...) och Eiryk backar. Han andas tungt och betraktar Amiliog medan han blöder. Sedan ger han honom nådastöten. Det är över.

Eiryk sätter sig ned. Benet värker och han tittar misslynt på sitt fina svärd, som fått ett hack.

Schamanen ser plågad ut av denna scen, men han säger inget. En timme senare vänder gruppen hemåt, mot Fort Ronegard. Två veckor välbehövlig vila väntar.